Idag har var en skojsig dag eller iaf för Lillan. Hon longerades i repgrimma i ca 30 min, det tycker hon är as kul! Hon springer och bockar och kastar med huvudet xD Tränade mest på att inte springa i 300 och lyssna på mina röstkommandon. Longerar mest för att hon tycker det är roligt, det är ju ingen direkt tränng men hon får inte bli deppig igen eller vad hon va förra året så roliga saker måste planneras in.

Sen provade jag hackamoret som jag köpte barbacka men bara i skritt, inte utmana ödet för mycet. Hon tyckte att det konstigt och jag kunde knappt ta i henne utan att hon stannade så det blir nog ett för skritt ute till att börja med. Hon blev bättre mot slutet men jag kunde knappt ha något stöd alls för då stanna hon xD Gjorde lite skänkelvikningar bara för att för jag tyckte hon var lite kort bak men hon kan ha träningsvärk från igår som var dett hårt pass. 

Sen kom hovis och hon fick nya skor men inga snösulor. En liten chansning men det finns ju provisoriska snösulor så länge och Leffan sa att jag kunde ringa han om det skulle krisa så jag är inte nervös.

Att älska en häst eller att älska en häst? Som alla kanske redan vet så finns det olika typer av kärlek och det kan man även känna till djur. Jag har ett väldigt bra exempel på detta (tycker jag) är att; Jag hade en medryttarhäst/sköthäst när jag var 14 (?) som hette Xian. Jag har aldrig känt kärlek till ett djur som jag gjorde till honom. Han var verkligen speciell för mig, jag sökte ofta tröst hos honom när jag kände att ingen annan förstod. Han var verkligen 1 på miljonen!

Sen var det min katt som jag hade i 10 år, han älskade jag också något otroligt! Han fick vi tyvärr ta bort pga canser. Han hade jag en väldigt stark band med också, det är när jag sover hemma hos Mamma och pappa som jag fortfarande kan höra hans steg i trappen. R.I.P

Sen till Lillan då, henne älskar jag också men jag känner inte riktigt samma band som till de andra 2. Kan vara att jag inte vill fästa mig vid ett djur på samma sätt som Xian och Tusse igen. Men jag känner ändå att min kärlek till Lillan är starkare än de andra men inte med samma band. Kan vara att hon är min första häst. 

Några av mina favoritbilder med Lillan. Hon är verkligen världens goaste med en sådan personlighet. Hon påminner väldigt mycket om Xian både kroppsmässigt och i huvet. Han brukade med försöka kasta matte xD

Detta har alltid varit ett omdiskuterat ämne och är nu uppe på tappeterna igen. Det började med att att Schwiez förbjöd det på internationell tävling och nu ska ev Tyskland göra lika dant. Jag tänker säga att för mig kvittar det om det införs i Sverige eller ej för jag skulle nog inte använda det på en tävlingsplats men i vardagsarbetet absolut. Jag tycker att gramantygeln är ett bra hjälpmedel men det beror på hur den används. Om man drar in hästens huvud och nacke så den går på bogarna och sen låter det va så. Rid inte med den, Jag använder den en gång i kvartalet typ, sist var 9 novemer förra året (!) så inte ofta.  När jag rider med den blir det jobbigare att rida för att man måste driva fram hästen något fruktansvärt för att få den och jobba med hela kroppen. T.ex på Lillan som gärna blev väldigt lång i galoppen och sprang i 300 förr. Henne har jag ridit med gramantygel på ca 4 gånger och det är verkligen skillnad. Hon förstår mer hur hon ska jobba så gramantygeln blev som en vägledning inte ett tvång. När jag rider med den har jag den kort kanske 10 min av passet annars får den mest hänga där och kontakten finns på den vanliga tygeln. Det är viktigt att skilja på att ha kontakten i gramanen och kontakten på den vanliga tygeln. Här kommer grejen med namnet hjälptygel in. Stödet ska finnas på den vanliga tygeln och gramanen ska vara en vägledning till de stödet. Man ska altså inte sitta med den spänd hela tiden utan gärna variera gramanens tyellängd och stöd. 

Jag kommer ihåg när jag red Lillan första gången med graman då var hon 5 år och jag hade haft mega problem ute att få henne att arbeta i galoppen. Hon hängde i handen, låg på bogarna och sprang i 300. Jag satte gramanen på henne och det blev som en handbroms. Hon är en häst som normalt sätt kröker på nacken och jobbar på. Har fått kommentaren "hon föddes att gå i form". Jag anväde bara gramanen i galoppen dvs jag korta den för at hon inte skulle bli så lång men fick då driva på ett cp för att inte få effekten mer uppåt. Detta funkade bra. Efter lite galoppo så släppte jag på gramanen och då jobbade hon ännu bättre för hon förstod grejen med att komma ihop och jobba men ändå kunna ha fart i galoppen. 

Läs mitt gammla inlägg: http://jhagman.bloggplatsen.se/2014/10/18/10896875-lillans-aha-upplevelse/ 

Jag tycker iaf att gramantygel är ett bra hjälpmedel om man vet hur man ska använda den och inte använder den till överdrift. 

När inte hästen skötter sig åker gramanen på, hehe. 

Blev en ganska lång klätterrunda med mest skritt jobb och övergångar. Hon skötte sig väldigt bra och jag använde typ inte alls gramanen. Hon blir dock trippig när jag har gramanen trots att jag inte "spänner in henne" så försöka bara få henne att slappna av vilket hon gjorde i slutet efter lite om och men. I galoppen är värst så det var bara att driva på som fasen för att hon skulle jobba framåt och inte uppåt. Hon gör så i tömkörningen också så hon gillar väll inte när hon känner att jag kan dra ner huvudet på henne. Inte så att hon stälelr sig eller trotsar inspänningen utan bara spänd. Sist jag använde den var nog i våras någongång så inte jätte ofta den åker på men hon brukar vara bättre när den varit på en gång. Hon lyssnar bättre och blir på gränsen till överambitös så då får man verkligen tänke på att använda små hjälper för förstora så är hon överallt. Lille hoppetos! <3

Idag är första dagen av 8 jobbdagar i rad! Börjar vid 13 och slutar 21.15. 

Den här veckan kommer Lillan iaf gå mer än förra för Sofia är tillbaka och jag mår bättre. Så uppläget blir

Måndag: Sofia rider

Tisdag: uteritt

Onsdag: tömkörning eller Sofia rider

Torsdag: vila

Fredag: Sofia rider eller uteritt

Lördag: markarbete

Söndag: dressyr

Hon vill alltid vara med på bild...

Idag genomfördes det första tömkörningspasset på flemma och det gick okej. Inte dåligt och inte jätte bra trots att vi var uteomhus. Fokuset låg på att hon skulle ta stöd på yttertygeln och jobba igenom kroppen. Hon var inte samarbetsvillig i höger varv och ville inte släppa igenom alls. Jag gjorde verkligen allt för att hon skulle släppa igenom och jobba så som jag ville så massa övergångar mellan ökad och minskad gångarter och halter för att få henne med mig. I skritt gick det bra men i traven fick jag typ 5 steg i slutet där hon var precis vart jag ville ha henne. I galoppen blev hon mer spänd och studsig än att galoppera framåt och igenom kroppen med stödet i yttertygeln. Men i vänster varv var det bättre men lite studsig i galoppen även här. Det var nu ifs länge sen vi tömkörde men ska försöka komma igång med det 1 gång i veckan. Målet med tömkörningen ska frå och emd nu vara stöd på yttersidan och inte studa.

 Idag kändes hon lite loj så kanske hade lite träningsverk från i fredags vilket ine är konstigt. Hon stängde av några gånger under passet med och bara typ sprang där i sin lilla värld. Så fick ta tag i henne och ta tillbaka henne till här och nu. Detta händer ibland när hon tycker att arbetet är tråkigt vilket det var idag eller iaf enformigt. <mest runt runt runt. Som sakt bara att öva på, hon springer inte och släpper mig iaf!

Tycker att denna bild är riktigt fin hihi

Nya fleecefodrader regntäcket, perfekt när vädret är som de är nu. Även med fast hals. Jätte bra får se hur de håller dock. 

Uteritt idag! Min rygg tyckte att sitta ner i galoppen är jobbigt men annars bra! Nu tagga fest!